ÄlsklingsInez
Igår somnade Inez så snäll kvart i 8, men vid typ halv 11 så blev hon helt tokig. Skrek helt hysteriskt, vred sej och magen knorrade och kurrade. Hon lugnade sej lite när vi gick omkring med henne i famnen, men sen blev hon ledsen igen. Jag och Mattias turades om att vagga henne i 1½ timme kanske. Tillslut somnade hon i våran säng.
Tror att det var magen som spökade för henne, stackarn. Men sen kändes det nästan som om hon fick lite separationsångest eller nått, hon vill bara känna på en hela tiden. Och släpper man henne blir hon ledsen.
Nu på morgonen har hon iaf varit glad, men hon vill absolut inte vara själv, även fast jag sitter bredvid henne så börjar hon gråta om hon inte får sitta i mitt knä.
Vet inte hur jag ska hantera det här känner jag riktigt. När hon sitter själv så tittar hon på en med ledsna ögon och sträcker upp sina armar och vill att jag ta upp henne.
Lilla pluttan. Tänk att hon har varit så här liten<3
Idag ska vi iaf med mamma med Greta till djursjukhuset i Skara. Hon ska göra ultraljud för att se om hon nått bråck eller nått, för hon blöder så hela tiden. Så får väl se vad dom hittar för nått.
Kommentarer
Trackback
