liveturenmammasogon

Igår var det ingen bra dag. Först fick jag en smäll på näsan av Lorden, när jag låg i galopp på en skogsväg. Han gjorde nått slags hopp eller nått så att jag slog i näsan i huvudet på honom. AJ!! Var tvungen att känna så näsan var hel=P (Det var den)
Sen på kvällen brände jag mej på plattången på örat. Dumt!!
Men dagen avslutades med tacos och Fångarna på fortet. Mysigt var det, fick nästan lite fredagskänsla=)


Idag däremot har det varit en mycket bättre dag. Har hunnit med en massa bra saker, för Inez har varit jättesnäll och sovit och roat sej själv hela dagen.
Kalkat allt det vita på kortsidan på stallet, men det måste målas minst en gång till imorn.
Sen blev det padockridning med Lorden. Han var riktigt pigg och glad idag. Skulle egentligen ha passat på att göra nån ordentlig övning. Men det är så jobbigt och hålla på att hoppa av och på hela tiden när man vill ändra om och höja och så där. Så det fick bli ett vanligt pass istället. Sen han jag även med att städa min garderob i stallet och slängde massa onödiga saker som jag aldrig använder. Mycket bra!!

Imorn ska jag fortsätta med målningen, ska även måla dörrarna och fönsterkarmarna. Kanske även tar och målar om bommarna om jag hinner=) Så skönt när man får allt sånt gjort, mycket roligare att vara i stallet när det är snyggt och fint=)

Usch, Inez har varit rejält jobbig nu på morgonen. Visserligen sov hon till 5, men sen höll hon låda kan jag lova.
Känner att jag verkligen behöver få sova. Men men, det får jag göra när jag blir gammal=)

Inatt hämtade jag bror och Mattias på matfestivalen. Herregud vilket kaos det var. Överallt var det fulla människor, och jag undrar jag om det inte var det i bilarna också, för det var bilar överallt. Höll på att aldrig komma fram.

Nu blir det att åka till öna och äta lite mat, sen äntligen rida. Har inte gjort det sen i onsdags.

Så var denna hektiska dag till ända. Ganska skönt. Har haft fullt upp nu i två dagar för att fixa allt inför dopet. Baka kakor och tårtor, fixa partytälten, göra dopprogram och allt möjligt.
Inez har iaf varit toppensnäll hela dagen. Dessutom sov hon från 23-06 inatt. Så vi fick för en gång skull sova ordentligt=) Det behövdes kan jag säga.

Ja, nu har prästen varit här och pratat om dopets upplägg. Så nu ska jag försöka mej på att fixa en liten agenda, med psalmtexterna och lite annat. Har inte bestämt mej för om jag ska vara lite duktig och göra det i photoshop, eller om jag ska göra det bekvämt för mej och helt enkelt klistra iordning det i word. Tror nog att det blir det sistnämnda. Fast å andra sidan har jag ju hållt på så mkt i photoshop i ett par dagar nu för att få till min fina lilla header, så kan lika gärna fortsätta och bli ännu bättre. Det är ju trots allt ganska kul=) Ja, ja, som ni säkert fattar så har jag inte bestämt mej=P

Idag var det BVC som stod på schemat!


Vikt: 4960 gram (lite över kurvan)
Längd: 57,8 cm (lite över kurvan)
Huvudomfång: 37 cm (lite under kurvan)


Lillfisan börjar på att bli stor nu. Hon är så söt och glad så man vill bara pussa upp henne ibland=)

BVC sköterskan tyckte iaf att allt såg jättefint ut

Blev visst inte som jag hade tänkt mej ang. träningen. Mamma hade andra planer så det var bara att hänga på. Så det blev en tur i skogen istället. Men det var ganska kul ändå=)

Inez har haft tokont i sin lilla mage hela kvällen och vrålat större delen av den tiden. Skönt att jag var hemma hos mamma och pappa så att dom kunde byta av lite. Men väl hemma igen så började det om igen. Så nu äntligen har hon slocknat i soffan.
Nu blir det en dusch, sen väntar sängen=)

I eftermiddag drar jag och lillfisan till Torsö. Det ska sys dopklänning. Eller iaf sy om den som mamma en gång i tiden sydde till mitt dop=)
Sen får vi invänta morfar så att han kan umgås lite med Inez så att jag och mamma kan rida lite ordentligt idag, blev bara longering igår. Har tänkt ut en himla bra övning som jag ska testa sen. Får se om den blir lika bra som jag har tänkt mej=)

Igår var vi ute i skogen och plockade MASSA svamp!! Det var verkligen som stora gula fläckar lite här och där i hela skogen. Så det gav verkligen utdelning. Dock resulterade svampplockningen i en micro liten fästing på Inez
=(

Här har vi haft superfint väder hela dan, men ändå varit inne större delen av den. Dåligt egentligen, man borde ju ta tillvara på dom här fina dagarna medans tid är. Snart är det vinter och kallt igen=( Usch, vill verkligen att det ska bli höst och vinter.

Var iaf ute på Boda nu ikväll och tänkte att jag skulle rida, men det blev inget med det=(
Killarna som ska spela på kräftskivan den 4 sept var och kollade läget på logen, och åkte inte hem förrens vid halv 9, så det blev lite väl sent, och det var ju lika bra det. För när vi höll på med hästarna inne i stallet så började det regna.


Imorse ringde prästen ang. dopet på lördag. Vi ska träffas på Torsdag em. och disskutera hur vi ska lägga upp det hela. Vi ska vara i mammas och pappas trädgård ute på Boda och lillebror Kalle ska spela gitarr. Så långt har vi iaf kommit=)

Dagen har vi spenderat ute hos Mattias föräldrar, där det bjöds på grillat med klyftpotatis och svampsås. Och avslutningsvis blåbärspaj. Mycket trevligt!

Inez har sovit i princip hela dagen, bara vaknat för att få i sej lite mat, sen snällt somnat om igen. Så då passade vi även på att tvätta bilen både utvändigt och invändigt=) Det behövdes verkligen.

På vägen hem så visade det sej att det finns alldeles för många i trafiken som verkligen inte borde ha körkort.
Vägparasiter som ligger i 75 på 90-vägar och som ligger så långt åt vänster så att det är precis omöjligt att köra om!  Jag stör mej mer och mer på idioter som inte kan trafikreglerna, och helt verkar sakna sunt förnuft!
Puckon som rent av tycker att man helt utan vidare kan parkera mitt ute på gatan, framför portar, och på andra helt eget påhittade p-platser. Ja ja, inte värt att lägga sin energi på sånt egentligen, men det går liksom inte att låta bli.


Nu ikväll blev det iaf en promenad i vanlig ordning, fast inte runt hamnen den här gången (som vi brukar göra) Utan vi tog en liten tur till ett ställe utmed ån med massa små vattenfall och broar som jag inte har varit på sen jag var liten. Det är så mysigt när vattnet brusar genom Al- och Bokskog. Fast man knappt hörde vad man själv tänkte genom bruset av det strömmande vattnet. Konstigt att inte Inez vaknade. Fast å andra sidan brukar hon ju sova som allra bäst när det är högljutt.

Just det ja, vi gick även förbi tidningen och postade ett svarsbrev med en intresseanmälan om en ny lägenhet. Så får väl se om fastighetsägaren tycker att mitt lilla brev låter tilltalande. Man kan ju alltid hoppas.

Ja, med tanke på att jag och min lilla nystartade familj håller på att växa, så tyckte jag att det var på sin plats att börja arkivera det som händer i mitt liv. Man glömmer så fort.

Så, en liten snabb redogörelse då:

Träffade Mattias våren -09, som snabbt utvecklade sej till något riktigt fint. Och resultatet: Våran underbara lilla dotter Inez, som kom till världen 29 juni 2010, efter en (som det kändes) evighet av väntan och längtan. Många funderingar och mycket tankar kring allt vad ett familjeliv kunde innebära. Så, rätt som det var, så startade den där efterlängtade och något fruktade förlossingen. Så då vore det väl passande att bjuda på en liten förlossnigsberättelse av hur det hela gich till och hur mina funderingar var.

På kvällen Måndag den 28/6, typ vid 20-tiden började jag känna kramper i hela magen. Tänkte inte så mkt på det, utan grejjade med annat här hemma. Senare på kvällen så kom Mattias hem från jobbet och vi satte oss och kollade på en film. Men var tvungen att springa på toa hela tiden, för magen var helt kass. Då började jag ana att det kanske kunde vara på g. Vid 01 började det göra ondare och komma stötvis, så vi tänkte att det kanske var bäst att gå och lägga oss så vi fick sova lite. Men det gick inte så bra. Vid 02 började vi klocka värkarna, då kom dom med mellan 3-7 min mellanrum och höll i sej i en minut ungefär. Men var ändå osäker på om det var på rikigt eller om det bara var ”falskt alarm”. Bestämde oss för att om det inte gick över vid 03 så skulle jag ringa in till förlossningen. Sagt och gjort. Fick prata med en BM som tyckte att jag skulle försöka vila så gott som det bara gick. Men värkarna blev bara värre och värre. Nu kom dom med ganska exakt 3 min mellanrum och höll i sej i 50 sek. Ringde igen till förlossningen kl 05 och vi var välkomna in.

Väl där fick vi komma in i ett rum, där dom satte ctg och kollade hur öppen jag var, 3 cm och vi behövde inte åka hem=) SKÖNT!!
Gick in i duschen med och Mattias körde med en massage-grej på ryggen och magen. Det var väldigt skönt och vi stod där i nästan en timme.
Men sedan så gjorde värkarna allt ondare och jag jag fick nästan lite smått panik. Så vi ringde på en BM som kom in och satte ett nytt ctg. Då var Inez hjätrtslag uppe i 190. Stackarn hade ju fått värmeslaget där inne i magen efter den långa varma duschen.

Vi fick gå vidare in i förlossningsrummet, och BM började fråga mej om vad jag ville ha för smärtlindring. Så vi började med lustgasen, och den blev en trevlig vän under hela förloppet=) Sen bad jag om att få EDA för jag kände att värkarna aldrig avtog riktigt, och det blev för jobbigt. Så tack vara den så hade jag två helt smärtfria timmar. Underbart!! 

Kl 9;30 kände BM återigen hur öppen jag var, 6 cm, så de hade ju hänt lite iaf. Sen började det göra ont igen, och trycket nedåt ökade. Så satt på en pilatesboll en stund samtidigt som Mattias satt bakom med en varm vetekudde och masserade.
BM kände igen vid 11;30, fortfarande öppen 6 cm. Då togs det hål på hinnorna och jag fick värkstimulerande dropp, + en extra dos EDA, men den fungerade inte tyvärr=(
Sen frågade BM om jag ville testa sterila kvaddlar, var ju emot det från början, men det slutade med att vi tog 3 sprutor i ryggen och 3 i magen, och de hjälpte faktiskt=) Kl 13 så kom det in nya BM för då var det personalbyte. (Det var lite tråkigt att den BM som vi hade haft under dagen var tvungen att gå, men hon sa att hon skulle komma tillbaka sen när allt var klart). Då var jag helt öppen och jag kände att jag var tvungen att krysta. Mattias var ett sånt enormt stöd under hela förloppet, hade inte han varit med hade det inte gått så bra som det gjorde!
När jag hade krystat en timma kände jag mej väldigt frustrerad och den smärtan var ju inte av denna värld. Mellan krystvärkarna blev jag helt knäpp i huvudet och drömde en massa konstiga saker och svamlade, något som för mej kändes som jag gjorde en kvart eller nått. Men Mattias har förklarat för mej att det bara handlade om några sekunder=P Jag frågade BM efter varje krystvärk om det hände nått där nere.
- Ja, det händer massor ska du veta. Svarade BM.
- Okej, ser ni huvudet eller?
- Nej, men jag känner att hon har lite hår på huvudet iaf.
Jaha, tänkte jag, då händer det ju för i helvete ingenting!!!!
Dom tjatade på mej att dricka hela tiden, och jag ville bara ha Loka, men det ville dom inte att jag skulle dricka, dom sa åt mej att ta något sött istället. Då kom dom in med äppeljuice. Jag HATAR äppeljuice! Så då blev jag förbannad ett tag och sa åt dom att dom kan slänga den jävla skiten och ge mej nått gott istället, typ Loka. Men fick jordgubbssaft.

Sedan började rummet att fyllas med allt fler folk. Inez hjärtljud var nu nere i 70. Så det var 7 personer där inne i rummet + 2 kirurger. Jag förstod inte rikigt allvaret i det hela men har fått det förklarat för mej i efterhand. Jag var för trång i mitt bäcken så Inez kunde inte komme förbi ordenligt. Någon av alla BM frågade nått och sa nått om sugklocka. Jag vet inte vad hon frågade, men vet att jag svara de ”ja”, och tänkte att, ”sugklocka, då kommer bebisen se ut som den har en srtut på huvudet. Vad tråkigt”.
Sagt och gjort, så såg jag i all dimma hur några tog fram en grej och höll på. Sen sa dom till mej att ta i allt jag någonsin kunde, och så drog dom. Det var det absolut värtsa jag någonsin har varit med om. Det kändes som dom höll på att dra sönder mej där nere. Det brann som eld och jag skrek så högt att jag fick ont i halsen.
sen såg jag en bebis, men var så borta att jag inte fattade så mkt. Såg att dom vände den lilla bebisen upp och ned och slog den i rumpan. Sen började den att skrika och jag fick tillbaka medvetenadet igen, och jag fick upp den lilla varelsen på mitt bröst. Mattias sa att det var en liten flicka. Åh shit vilken känsla.
Sen tryckte dom ut moderkakan och då kändes det som att all smärta bara försvann, så skönt blev det. Mattias klippte navelsträngen och en BM visade oss moderkakan.

En timma efter Inez var ute gick jag in i duschen och bara njöt av att smärtan var över. Man kan väl sammafatta det hela med att förlossningen gick väldigt bra, trots allt. Om det inte hade trasslat så i slutet hade det ju varit en rikig drömförlossning.